Mastbrott på Atlanten med s/y Archipelago
Jag lämnade Fort de France på Martinique den 6/5.
Den 13/5 på kvällen hände följande.
Jag seglade med en relativ vindvinkel på ca 60 gr. Vinden var 7 knop och vågorna inte stora, mer typ av rullande dyningar.
Kl måste ha varit i 19:00 tiden, för det var ljust när det hände men blev snabbt mörkt.
Plötsligt brakade det till och jag såg att akterstagen hängde lösa in mot biminin.
Tittade framåt och såg att rullprofilen med förstaget bågnade.
Masten hade börjat att luta bakåt och jag såg att vanten hängde och vajade fram och tillbaks. Masten vajade från sida till sida. Jag rullade in focken och storseglet direkt.
Jag kröp fram på fördäck med spinnakerfallet och fäste det i en ögla bakom luckorna i fören och spände upp det fallet.
Jag insåg att masten skulle falla inom kort tid. Var rädd att den skulle slå sönder skrov eller däck så att jag skulle ta in vatten. Var även rädd för att bommen skulle tryckas ned i i däcket eller rufföppningen.
Naturligtvis var jag rädd att klämmas under mast eller bom.
Upprättade nödtrafik via Garmininreachen. Jag tror att jag var ca 500 dm från närmaste land och ingen chans att nå dit. Började att gå västerut mot närmaste segelbåt som var Namihani. Dom var 60 dm bort så det skulle ta oss ett antal timmar att mötas.
Några timmar senare när sjögången också hade ökat så ramlade hela förseglet på rullen ned. Den hängde från fören och ut över relingen på sb sidan ner i vattnet.
Och hade börjat att rulla ut sig, eftersom förliket är ca 18 meter (båten 14,5m) långt så finns risk att seglet kan hamna i propellern.
Nu började masten att pendla rejält.
Jag tog skydd inne i salongen för att jag var rädd att krossas av masten. Efter kanske max 5 min rasade masten med ett brak.
Bommen låg över ruffluckan mot masten som låg ut mot bb sida med nederdelen av masten tvärs båten. Masten slog upp och ned i sjögången. Började att såga av sb vanten med en liten bågfil, jag uppskattar att det tog en timma.
Fick rispor på händerna när kardeler sprätte upp. Fick skära av en del tampar också. Under tiden i mörker och sjögång så skulle jag hålla kontakten med bl.a rccnorfolk us custgard och andra på engelska till på köpet.
Samtidigt som jag var rädd att falla överbord. När jag skulle såga av vanten på bb sida så hittade jag inte sågen, hade förmodligen glidit överbord. Fick ta skiftnyckel och tång för att lossa vantskruvarna på bb sida. Hela tiden slog masten in i skrovsidan.
Till slut fick jag mast o bom överbord. Nu hade väl AIS:n slutat att fungera, och VHF:n p.g.a att antennen satt i masten. Bara handburen VHF kvar plus Garminreachen.
Biminin och sprayhooden var nertryckta i sittbrunnen.
Plåttern hängde i sina kablar, men jag såg att den inte visade all information som tidigare.
Nu gick båten inte mer än 1,5-2 knop, förmodligen p.g.a att förrullen låg och bromsade. Det gick inte att få loss den i fram för fästena hade krökt sig så pass. I bland hördes något som dunkade i skrovet men jag vet inte vad det var. Funderade på om någon wire eller lina från masten hade fastnat i rodret, och att masten hängde där. Tittade om jag kunde se något i vattnet, men det gick ej att se i mörkret.
Om jag skulle gå mot närmaste land som Stefan på Njord föreslog så skulle det vara Bermuda ca 500-600 dm. Jag har ca 220-300 l disel + 3x20 l och motorn drar 2-3 l/h och i 1,5 knop, jag skulle kunna gå ca 200 dm.
Enligt kapten Wu så är det 530 dm från platsen han tog mig ombord till Bermuda.
Och det är 570 dm till Barbuda.
När motorn skulle lägga av så har jag ingen ström, för jag vet inte om solcellerna klarade sig. Jag såg skador från bommen på dom solcellerna.
Vindgeneratorn låg i vattnet.
Om jag skulle få slut på strömmen så till slut skulle jag inte kunna ladda Garminreachen, och då skulle det vara kört för mig. Driva runt på Atlanten vill jag inte göra. Framförallt på natten utan lanternor, AIS, VHF.
RCCNorfolk. UScustgard meddelade att Singapore Expres var p